Ett språk fullt av möjligheter

På teckenspråksdagens seminarium i Nationalmuseet den 10 februari 2017 berättade Janne Kankkonen om det finlandssvenska teckenspråket i relation till projektet Lev i vårt språk.

– Teckenspråkets rikedom ligger i det visuella uttryckets möjligheter. Då okända ord i många andra språk kräver långa förklaringar för att bli begripliga, räcker ett tecken i sig för att göra även komplexa fenomen begripliga. Detta konstaterade C.O. Malm redan för över hundrafemtio år sedan, påpekar Kankkonen i inledningen till sitt anförande på teckenspråksdagens seminarium.

Bild: Janne Kankkonen
Utan konkret handling blir fina fraser tomma ord. Bild: Janne Kankkonen

Kankkonen fortsätter med att lyfta fram att tecken som uppkommit bland språkgemenskapen oftast, just i och med det visuella uttrycket, är begripliga mellan närbesläktade språk som finskt och finlandssvenskt teckenspråk. En stor skillnad mellan språken träder dock fram i tecken och satsstrukturer som är inlånade från talade språk. För finskt teckenspråk sker inlån från finska medan finlandssvenskt teckenspråk lånar från svenska. Som exempel på detta ger Kankkonen ortnamnet Grankulla som på finlandssvenskt teckenspråk är format utifrån tecknen för GRAN och KULLE med det finska tecknet kan härledas till KAUNIS, det vill säga vacker, efter finskans Kauniainen.

– Genom Livs-projektet har vi fått möjlighet att notera bland annat språkliga skillnader som dessa och därför utgör projektet med instruktörsutbildningen ett mycket positivt framsteg för det finlandssvenska teckenspråket, framhåller Kankkonen.

Låt språket flöda!

Situationen för det finlandssvenska teckenspråket illustrerar Kankkonen med en bild på en vattenkran. Bilden står i dialog med motsvarande teckning som Kankkonen använde sig av på teckenspråksseminariet för tre år sedan. På bilden från 2014 står en sprängfylld vattenkran och droppar mitt i ett öde landskap. På den nya bilden har kranen själv fått liv och står och håller i en slang som sprutar vatten på små skott som börjat gro i den torra ödemarken. Livs-projektet, beskriver Kankkonen, har bidragit till att kranen har öppnats för att släppa ifrån sig ett (hittills ojämnt) flöde av information om det finlandssvenska teckenspråket.

Groende språkfrön behöver näring. Bild: Janne Kankkonen

Flödet möjliggör en grogrund för de små språkskotten som i framtiden ska föra språket vidare. Men för att skotten ska växa sig starkare och inte försvinna då Livs-projektet avslutas denna höst, är det finlandssvenska teckenspråket i stort behov av både samhällets och den finska teckenspråkgemenskapens stöd. Om kranen stängs, sinar vattnet och då torkar också de sköra små skotten snabbt bort.

Teckenspråksdagen firas årligen den 12 februari till minne av den finländska dövundervisningens fader Carl Oscar Malm som föddes 12.2.1826.

Janne Kankkonens Powerpoint-presentation 10.2.2017
Läs om seminariet på Finlands Dövas Förbunds webbplats.

Text: Maria Andersson-Koski