Svenskstudier för tolkar på nätet – från utmaning till skötebarn

I det här blogginlägget berättar jag hurdana nätbaserade uppgifter jag har använt i min svenskundervisning för Livs2-tolkstuderande med finska som modersmål. Jag hoppas att de uppgifter som jag beskriver i detta inlägg kan vara till nytta för andra lärare: både språklärare (innehållet), andra utbildare inom Livs-projektet och yrkeshögskolelärare i allmänhet (realiseringen).

Eeva Pekanheimo är lektor i svenska och engelska vid Humak. Bild: Jenny Honka

Som yrkeshögskolelektor och språklärare känner jag mig fortfarande lite osäker inför det digitala, även om det har varit en del av mitt arbete i snart tio år. Hurdan är en bra nätkurs? Hurdan är en bra nätkurs i språk? Hur får man tillräckligt med interaktion och faktisk språkanvändning inbakat i kursen? Är det över huvud taget möjligt att undervisa övnings- eller färdighetsämnen (såsom språk) på nätet på ett vettigt sätt? Hurdana skall uppgifterna vara för att läraren inte ska få burn-out av att ge feedback? Själv tycker jag, att diskussioner med kolleger spelar en enormt viktig roll då man planlägger en kurs. Med denna text vill jag uppmuntra lärare och utbildare att ständigt be om feedback av sina kolleger och studerande under kursens gång: om allt tycks gå åt skogen, så kan man alltid ändra sina planer, också mitt i kursen!

Fyra webbinarier, fem uppgifter och en språkinlärningsfilosofi

Livs2-projektets mål är att revitalisera det hotade finlandssvenska teckenspråket och utbilda tolkar med fyra olika arbetsspråk: finska, finskt teckenspråk, svenska och finlandssvenskt teckenspråk. Som språklärare har min uppgift varit att hålla en nätkurs i svenska för de studerande som har finska som modersmål. Kursmålet var att utveckla svenskkunskaperna till en sådan nivå som krävs av tolkar. Trots att studerandegruppen var liten – egentligen den minsta jag någonsin har haft – ville jag planera kursen så att den skulle fungera även om det var ett hundratal deltagare på kursen. I övrigt var mitt personliga syfte att skapa en sådan kurs som jag själv skulle vilja delta i.

Kursen började i september och pågår till december 2018. Den omfattar fem studiepoäng och består av fem olika uppgifter samt fyra webbinarier, där de studerande får stöd och tips för uppgifterna. Inlärningsplatformen som används vid Humak och även på den här kursen är BB Open LMS (före detta Moodlerooms).

Uppgifterna, som beskrivs här, är rubricerade enligt min personliga språkinlärningsfilosofi.

Lär dig att älska dina härliga och lustiga misslyckanden
Uppgift 1: Att moka är en gåva

Kursens första uppgift hette Att moka är en gåva. Studerandenas uppgift var att lämna in en svenskspråkig video där de berättar om sig själva som tolkar och beskriver en situation där de mokat – dvs. där de gjort bort sig eller misslyckats språkligt – på ett eller annat sätt. Tanken var att inte ta språkstudierna på för stort allvar. Det sägs att en stor del tolkar lider av perfektionism vilket inte är något under: en tolk måste ju kunna förmedla allt som sägs. Från inlärningsperspektiv är denna inställning inte önskvärd eftersom den lätt leder till stress. När studerandena hade spelat in sina egna videor skulle de kommentera åtminstone två andra videoinspelningar. Genom att få höra de andras lustiga misslyckanden var avsikten att sänka tröskeln för studerandenas egna målsättningar samt göra språkstudierna underhållande. Dessutom gav videorna mig insyn i studerandenas språkkunskaper och hjälpte mig därtill att koppla ihop namnen med rätt person.


Känn dig själv och sätt mål!
Uppgift 2: Nivåtest och den europeiska referensramen för språk

Efter presentationsuppgiften skulle studerandena bedöma sina egna språkliga färdigheter i det svenska språket. För detta ändamål användes det nätbaserade diagnostiska testsystemet Dialang: https://dialangweb.lancaster.ac.uk/



Med hjälp av testet kunde studerandena kontrollera hur bra de egentligen är på att läsa, lyssna, skriva och förstå svenska. Och ännu viktigare: testet gav information om hur var och en kunde utveckla och förbättra sina språkkunskaper.

För en tolk är idealet att behärska två språk på modersmålsnivå. Men om detta utgjorde ett krav för att arbeta som teckenspråkstolk, skulle hela tolktjänsten sluta existera. Att ha fyra arbetsspråk som tolk är dock inte typiskt. Det krävs enormt mycket tid, vilja och begåvning att upprätthålla och utveckla sina kunskaper i ett främmande språk. Hur mycket krävs det då inte att göra det i fyra språk!

Studerandenas uppgift gick ut på att göra Dialang-testets alla delar samt analysera sina resultat. Efter testet analyserade de språknivån som krävs av tolkar och sina egna språkkunskaper enligt den europeiska referensramen för språk. Till sist skrev studerandena ett sammandrag om dessa. Som en del av sammandraget ritade studerandena också en konkret tidslinje om sina framtida för språkinlärningen.

En studerandes tidslinje för detta studieår
Livs-studeranden Hannaliisa Huhtinens femårsplan

Bekanta dig med språkgemenskapen
Uppgift 3: Språkliga besök i Svenskfinland

Den tredje uppgiften hette Språkliga besök i Svenskfinland. Studerandenas uppdrag var att göra ett antal besök inom Svenskfinland. Till tolkens arbete hör ju allt mellan jord och himmel: från pimpeltävlingar, gympatimmar och läkarbesök till föräldramöten, gudstjänster och konferenser inom vilket specialområde som helst. Det, som är gemensamt för alla de områden är dock att varje område har sin egen terminologi och egna etablerade uttryck.

Deltagarna fick själva välja vilka tillfällen de ville besöka. Ämnesområdena fick naturligtvis gärna vara sådana som tolkarna kunde ha nytta av i sitt arbete, antingen nu eller i framtiden, som till exempel en en gudstjänst, öppen föreläsning, idrottsevenemang, guidad rundtur och så vidare. En möjlighet var också att fråga en kollega om möjligheten att observera tolkningen till exempel på ett svenskspråkigt möte eller dylikt.

I samband med sina besök skrev studerandena ner ord och uttryck som är typiska för ämnesområdet och analyserade därefter språkbruket. Till sist lämnade de in en videorapport på svenska där de beskrev vilka ställen de besökt, hurdant språkbruk de observerat och hur situationen såg ut genom deltagarens vs. tolkens perspektiv. Till uppgiften hörde igen att kommentera två av studiekompisarnas videor.


Använd språket: prata, prata, prata – och lyssna också!
Uppgift 4: Språkcaféer

Jag brukar säga, att det viktigaste med språkinlärningen är att använda språket: vill man lära sig att cykla, så är det enda sättet att göra det att cykla. Det samma gäller språk – man måste använda språket för att lära sig att behärska det. Den fjärde uppgiften innehöll språkcaféer ledda av Ellen Hoang, som själv är finlandssvensk och teckenspråkstolk.

På språkcaféerna fick studerandena prata fritt om olika ämnen med målsättningen att bli vana att uttrycka sig mångsidigt på svenska. 
Ellen berättar:

”Vi har hunnit med 6 språkcaféträffar under hösten och fortsätter på våren. Vi började med att diskutera fritt men beslöt tillsammans med eleverna att fortsätta med inbjudna gäster som kan berätta om sitt eget specialområde för att få bredd på vokabulären. De teman vi fortsätter att jobba med är: hälso- och sjukvård, rättsväsendet, samhälle och kultur. Jag upplever att språkcaféerna kunnat vara just det målet var: en miljö där man utan krav får vänja sig vid att använda svenska och få bredd på sitt eget uttryckssätt.”

Att plugga är också nödvändigt
Uppgift 5: Bokstudier med nätförhör

När man vill lära sig språk i vuxen ålder, måste man också plugga – helt traditionellt. Det är bara några få av oss, som kan lära sig ett språk bara genom att använda det. Det är ett bra tillägg till praktisk språkinlärning att plugga – att bearbeta språket på ett mer traditionellt sätt, till exempel genom att göra uppgifter i en lärobok och kanske till och med lära sig utantill. Sådan traditionell språkinlärning ger ramarna för språket genom att ge struktur, ökad självsäkerhet och därmed ökad trovärdighet som tolk. Det är lättare att vara självsäker då man faktiskt vet hur det ska låta.

Som femte uppgift fick studerandena att under hösten studera en lärobok. Läroboken FlexSocial är egentligen avsedd för socionomstuderande, men enligt mig passar innehållet också utmärkt för tolkar. Boken behandlar det sociala området genom att ta upp FPA, invandrare och olika åldersgrupper men också utsatta och marginaliserade samhällsgrupper samt handikapp och funktionsnedsättning. Under kursens gång gjorde tolkstuderandena fyra olika delförhör om bokens innehåll: det första om textbindande element, det andra och tredje om ordförråd och det sista om grammatik.

För läraren är dessa förhör det svåraste ur en teknisk synvinkel. Att arbeta fram en fungerande nättentamen är allt annat än lätt. Personligen måste jag tacka min man som är IT-lärare – själv skulle jag inte ha klarat all programmering. För studerandena syns inte det tekniska arbetet som ligger bakom tentan. För dem gäller det bara att fylla i luckorna eller välja det rätta alternativet bland a, b och c.

Meningen med feedback

Som sagt, känner jag mig väldigt osäker inför det digitala. Det var därför jag valde att låta två andra lektorer ta del av kursens innehåll innan jag höll kursen på riktigt. Innehållet fick positiv feedback av lektorn Liisa Halkosaari, som är projektchef för Livs 2, och av timläraren/tolken Ellen Hoang.

Den 9 november presenterade jag också kursen också på ett språklärarseminarium i Åbo. Seminariet behandlade digital språkundervisning och hette Eloa ja iloa kielten verkko-opetukseen (alltså ungefär Liv och glädje till språkundervisningen på nätet). Seminariet organiserades av Åbo yrkeshögskola i samarbete med Turun kesäyliopisto och Undervisningsministeriet. För ett par år sedan deltog jag i en Eloa ja iloa-nätpedagogikkurs. Kursens omfattning var 5 sp och själv anser jag att kursen hjälpte mig att inta en positivare attityd till nätundervisningen. Deltagarna i språklärarseminariet verkade uppskatta mina lösningar och gav positiv feedback om kursinnehållet. Jag fick dock inte så många tips för att utveckla, varken kursen eller mina metoder, som jag hade hoppats på.

Genom feedback har jag lyckats minska känslan av osäkerhet. På varje webbinarium har jag också frågat studerandena om vilka uppgifter de har ansett som nyttiga och om det har varit någonting som de vill ge konstruktiv feedback för. Den första och andra uppgiften fick positiv feedback av studerandena; uppgift tre och fyra har de ännu inte lämnat in. Uppgift fem (bokstudierna) innehåller fyra små delförhör. Det första delförhöret var ingen succé och studerandena upplevde förhöret med traditionella lucktest och flervalsfrågor som frustrerande. Därför bestämde vi tillsammans att det andra delförhöret skulle utföras på ett helt annat sätt: studerandena samlar ord från boken och de FPA-relaterade texterna och sedan spelar de med finsk-svenska ordpar med hjälp av applikationen Quizzlet.

Ett motbjudande uppdrag blev ett skötebarn

Då jag fick uppdraget att hålla denna kurs, kändes det aningen motbjudande. Men min förman, som också arbetat som teckenspråkstolk, kände mig uppenbarligen bättre än jag själv. Kursen blev till sist mitt skötebarn. Här kunde jag utnyttja mina språk-, undervisnings- och tolkningskunskaper och samtidigt själv få mera erfarenhet av nätundervisning och uppdatera min kännedom om tolktjänsten i dag. Jag hoppas att jag genom detta blogginlägg har gett läsaren åtminstone några tips för nätbaserade uppgifter och samtidigt uppmuntrat mina lärarkolleger att ”bli vänner med det digitala”. Ifall någon av mina kolleger eller studerande råkar läsa denna text, så ge gärna feedback!

P.s. Jag måste medge att jag fortfarande trivs bättre i ett riktigt klassrum med live-studerande, men så brukar det väl vara med gamla vänner: dem trivs man helt enkelt bäst med. Men nya vänner kan med tiden bli gamla vänner, eller hur?

 

TEXT: Eeva Pekanheimo, FM, lektor i engelska och svenska, Humanistiska yrkeshögskolan

BILDER: Eeva Pekanheimo, Jenny Honka