Livs-utbildningens studenter har hittills samlats tre gånger för att delta i kursens närundervisning. Mellan träffarna har studenterna arbetat med olika hemuppgifter och både läst och fört diskussioner om kursens innehåll. I detta inlägg berättar jag om undervisningen och lyfter fram fyra ämnen som jag själv uppfattat som både viktiga och intressanta.

Varför behöver vi känna till historien?

Den frågan besvarade Outi Ahonen under Livs-utbildningens första träff i augusti. Historien är viktig att känna till eftersom den ger förklaringar till hur språken har utvecklats och förändrats över tid. I Finland har till exempel maktskiftet mellan Sverige och Ryssland också haft stort inflytande på språken. I teckenspråken synliggörs historien i till exempel inlån från såväl ryskt som svenskt teckenspråk.

Outi Ahonen är lärare vid Yrkeshögskolan Humak. Utöver detta är hon en av grundarna för Finlands dövhistoriska sällskap som inledde sin verksamhet 2016.

Dövskolan i Jakobstad – teckenspråkig oas under oralismen

Under Livs-utbildningens andra träff berättade Birgitta Wallvik om dövundervisningens historia i Finland. Under oralismens tid var det förbjudet att använda teckenspråk i alla dövskolor i Finland. I stället för att teckna skulle eleverna lära sig att tala antingen svenska eller finska. I dövskolan i Borgå var det officiella språket svenska och elever som inte lärde sig tala skickades till dövskolan i Jakobstad där de istället undervisades med ”tecken- och skrivmetoden”. Dövskolan i Jakobstad var därmed den enda svenska skolan där det var tillåtet att använda teckenspråk under oralismen fram till att skolan stängdes år 1932.

Birgitta Wallvik, dotter till döva föräldrar, har på ett unikt sätt dokumenterat finlandssvenska dövas historia. I sin färska bok Från Dövstumsbacken till Solsand skriver Birgitta Wallvik (2016) om dövundervisningen i Jakobstad.

Varifrån kommer tecknen?

Tomas Hedberg, inbjuden gästföreläsare från Stockholm, berättade under utbildningens tredje samling om teckenspråkig etymologi. Hedberg föreläste om teckens ursprung och fokuserade primärt på två olika sätt som tecken kan uppkomma på: som inlån från ett talat språk eller som visuell avbildning av ett föremåls form eller rörelse. Som exempel på ett inlånat tecken kan man ta REGN-SKYDD, där ett sammansatt ord från svenska också börjat användas som ett inlånat sammansatt tecken i teckenspråket. Som exempel på en visuell avbildning kan man i sin tur ta det svenska och finska tecknet för JUL. Enligt den allmänna uppfattningen härstammar tecknet för JUL från att grisen man åt på julen ofta hade ett äpple i munnen. Men handformen i tecknet JUL passar inte ihop med handformen i äpple. Efterforskningar i tecknets ursprung har visat att tecknet hänger ihop med hur man tidigare slaktade julgrisen. Inför slakten knöts grisens tryne ihop med ett band och det är detta som ligger bakom tecknets handform och rörelse.

Tomas Hedberg jobbar som språkvårdare i svenskt teckenspråk vid Institutet för språk och folkminnen i Sverige.

Finlandssvensk teckenspråksforskning tar sina första steg

Karin Hoyer medverkade i det första forskningsprojektet någonsin med avsikt att undersöka finlandssvenskt teckenspråk. Forskningsprojektet resulterade senare i teckenordboken Se vårt språk som numera finns tillgänglig på webben (http://suvi.teckensprak.net). Under Livs-utbildningens tredje samling berättade Karin Hoyer om forskningsprojektet och hur de inom forskningsprojektet praktiskt gick tillväga för att samla finlandssvenska tecken. Rent konkret visade Hoyer åtta mappar där projektets olika arbetsskeden finns dokumenterade. Utifrån arbetsskedena gav Hoyer exempel på hur de filmade och intervjuade informanter, hur de bad om tillstånd för att få använda videoinspelningarna i forskning, hur de bearbetade materialet genom att plocka ut tecken och glossa valda snuttar och hur de därtill gick igenom språkliga detaljer tillsammans med en arbetsgrupp finlandssvenska döva för att försäkra sig om resultatens riktighet.

Karin Hoyer är den mest betydande forskaren när det kommer till lingvistisk forskning i finlandssvenskt teckenspråk. Hoyer (2012) har bland annat skrivit om finlandssvenskt teckenspråk i sin doktorsavhandling Dokumentation och beskrivning som språkplanering – perspektiv från arbete med tre tecknade minoritetsspråk.

Teckenspråkigt blogginlägg: Janne Kankkonen
Fri omarbetning till svenska: Maria Andersson-Koski