Språkglädje på Lev i vårt språk-seminarium

Fredagen den 1 september 2017 fylldes Ljusa husets auditorium i Helsingfors av närmare 90 personer som ville höra mer om det finlandssvenska teckenspråket. Ytterligare deltagare följde med Lev i vårt språk-projektets avslutande seminarium genom live-sändning på webben.

”Vi är här för att visa vad vi gjort, inte för att föreläsa”

För heldagsseminariets program stod de 14 studerande som deltagit i Livs-projektets instruktörsutbildning. Som en avslutning på utbildningen som pågått sedan hösten 2016, presenterade studerandena sina slutarbeten i finlandssvenskt teckenspråk.

Denna dag vill vi använda till att konkret visa vad vi gjort i projektet och i instruktörsutbildningen, inte till att föreläsa om projektet, poängterade projektledare Liisa Halkosaari i början på seminariet.

Riksdagsledamot Mikaela Nylander öppnade seminariet med positiv energi. Tolk Taina Petäjäinen (th). Bild: Outi Ahonen

Bakgrundsinformation om Lev i vårt språk-projektet fick seminariedeltagarna istället ta del av i samband med morgonkaffet i entréhallen där det delades ut infoblad, visades videoklipp och fanns möjlighet för frågor och fritt umgänge.

Se, förstå, inspireras och lev i vårt språk!

Väl inne i auditoriet handlade det faktiskt om att visa resultatet framom att berätta om det. Efter ett både personligt och uppmuntrande välkomstord av riksdagsledamot Mikaela Nylander, följde en rad mångsidiga presentationer av Livs studerande.

Under förmiddagen fick vi ta del av allt från att dokumentera persontecken i finlandssvenska dövas historia till att undersöka varierande satskonstruktioner och sätt att bygga upp språkliga helheter i det finlandssvenska teckenspråket. Under eftermiddagen låg fokusen på språkundervisning, översättning och servicetillgång på finlandssvenskt teckenspråk.

Tematiskt var presentationerna indelade i de fyra rubrikerna Se oss och vårt språk – kultur och identitet, Förstå vårt språk – grammatik och språkforskning, Inspireras av vårt språk – tecken i vardagen och Lev i vårt språk – kultur och samarbete.

Se hela programmet här!

Stafettpinnen vandrar vidare

Då eftermiddagen led mot sitt slut var det en grupp lättade men nöjda Livs-studerande som lutade sig tillbaka i bänkraderna och tog del av Janne Kankkonens och Outi Ahonens presentation av det unika videomaterial som samlats inom projektet och nu publiceras i Signwiki. Vilopausen varade dock inte länge för studerandena som snart kallades upp på estraden för att avtackas med rosor och diplom.

Seminariedagen förlöpte smidigt i och med motiverade och yrkeskunniga deltagare. I förgrunden tolkarna Carina Lenard, Ellen Hoang, Taina Petäjäinen och Jenny Derghokasian. Bild: Liisa Halkosaari

Diplomen var symboliskt ihoprullade som stafettpinnar för att symbolisera kulturarvet som ligger i språket och som ständigt ska vandra vidare från person till person och generation till generation. Stafetter är inget man löper ensam, utan stafett är en lagsport där varje distans är lika viktig. För ett hotat språk som det finlandssvenska teckenspråket, kan det kännas överväldigande att löpa en distans ensam utan att veta ifall någon fortsätter loppet och när pinnen i så fall kan överlämnas till nästa löpare. Därför behövs varje språkanvändare och stöd av omgivningen. Språk är alltid tillsammans, aldrig ensam.

Som en del av stafetten hade vi också glädjen att få ta del av videohälsningar av centrala gestalter som genom tiden och på sitt sätt kämpat för att bevara det finlandssvenska teckenspråket. Personerna som deltog seminarieprogrammet med videohälsningar var Håkan Westerholm, Brita Edlund, Jan-Ola Östman, Karin Hoyer och Alf Bjong.

Livs studerande avtackades med rosor och diplom. Bild: Liisa Halkosaari

Unik och glädjefylld dag

Som helhet utgjorde Lev i vårt språk-seminariet en glädjefylld, informativ och fungerande helhet. Det som gjorde dagen lyckad var inte minst engagemanget och entusiasmen från Livs studerande och projektarbetare, men också intresset från en mångsidig publik, samt filmteamets yrkesskicklighet i regi av Mikko Palo.

Unikt för dagen var också att sammanlagt fem (!) finlandssvenska tolkar och en sverigesvensk tolk möjliggjorde en smidig kommunikation mellan finlandssvenskt teckenspråk och svenska under seminariedagen. Speciellt seminarietolkarna Ellen Hoang, Taina Petäjäinen, Jenny Derghokasian och Carina Lenard är värda en eloge för sin utomordentliga insats.

Vi som deltog lämnade Ljusa husets auditorium med ny kunskap, nya krafter och en stolthet över vårt språk.

Kulturarvet lever vidare. Bild: Janne Kankkonen

Text: Maria Andersson-Koski