Ett projekt för att revitalisera det finlandssvenska teckenspråket har inletts på Humak. Det två och ett halvt-åriga projektet siktar på att uppliva det finlandssvenska teckenspråket genom att utveckla undervisning och undervisningsmaterial i språket. Lev i vårt språk (Livs)-projektet finansieras av Undervisnings- och kulturministeriet och utgör ett led i strävan att stärka och bevara språket. Det finlandssvenska teckenspråket används av sammanlagt omkring 200 personer i Finland och Sverige och har av Unesco klassificerats som ett allvarligt hotat språk.

Studerandena som deltar i Livs-utbildningen träffades för första gången 11-13.8.2016 i Humaks TKI-central i Ljusa huset, Helsingfors.

Undervisningsmaterial och utbildning av instruktörer

Ett mål med projektet är att rätta till den länge rådande bristen på kompetenta tolkar i finlandssvenskt teckenspråk. En tolkutbildning har inte varit möjlig att starta tidigare i och med bristen på nödvändigt material och läromaterial – för att inte tala om bristen på utbildare. I projektet strävar vi efter att rätta till dessa brister för att skapa de nödvändiga grundförutsättningarna för att starta en finlandssvensk tolkutbildning.

I den påbörjade utbildningen stärker vi det finlandssvenska teckenspråkets ställning genom att utbilda instruktörer som sedan kan arbeta med varierande språkliga uppdrag. Det vi hittills har producerat inom projektet är en undervisningsplan, material och en undervisningsplattform, och nu får vi äntligen påbörja själva utbildningen. Under utbildningen är tanken också att göra mer detaljerade beskrivningar av det finlandssvenska teckenspråkets ordförråd och struktur.

Omfattande kunskaper inom gruppen

Till Livs-utbildningen sökte vi studerande med insikter i både språket och kulturen, berättar Liisa Halkosaari, lektor vid Humak.

För att nå målgruppen använde vi oss av nätverken vid Humak och Ljusa huset. Därtill berättade vi om projektet på olika evenemang som arrangerades inom teckenspråks- och tolkningsbranschen.

– Vi fick ihop en mycket bra och mångsidig grupp som består av både döva och hörande med varierande kulturell och språklig bakgrund. Deltagarnas varierande bakgrund utgör visserligen en utmaning för oss utbildare, men samtidigt möjliggör diversiteten synergi och utbyte av kunskap. Om vi utnyttjar det breda kunnandet och de olika styrkorna i gruppen, hittar vi också nya synvinklar.

Finlandssvenskt teckenspråk som identitetsskapare 

– Det här har vi väntat på, säger utbildningsdeltagarna Christina M. Karv och Brita Peura på en paus under den första närundervisningen i Ljusa huset.

Christina M. Karv, ursprungligen hemma från Österbotten, är en finlandssvensk tolkutbildare som länge varit bosatt i Stockholm. Hon berättar att den nya utbildningen är mycket välkommen. – Att utveckla det egna språket är speciellt viktigt för att stärka finlandssvenska dövas kultur och identitet. I och med att finlandssvenskarna i Sverige blir äldre behöver de också hela tiden mer service på det egna modersmålet, säger Christina. – I Sverige har vi finlandssvenskar en egen förening FTF (Föreningen Teckenspråkiga Finlandssvenskar), vars medlemmar samlas regelbundet för att samtala och hålla språket levande.

Brita Peura som bor i Nummela har inte heller möjlighet att använda sitt modersmål i vardagen – för att bevara språket deltar hon därför regelbundet i träffar med andra finlandssvenska teckenspråkiga. Brita är också med och bygger upp den teckenspråkiga ordboken Sign Wiki.

Kreativ kommunikation över språkgränserna

Märkte du hur många olika språk vi använde? Frågar Halkosaari av skribenten efter intervjun med Peura och Karv. I brist på finlandssvensk teckenspråkstolk utgjorde diskussionen  ett kreativt anpassande och förhandlande mellan språk och betydelser – vardagsmat för den som lever i en mångspråkig miljö, men för utomstående snarare ett av Babels mysterier.

Text: Tuula Johansson
Översättning: Maria Andersson-Koski

Läs den finska ursprungsartikeln på Humaks webbplats.