En blick till 2017 – presentationerna i avslutande seminariet av Livs 1

Här presenteras korta sammandrag av presentationerna som hölls i det avslutande seminariet för projektet Lev i vårt språk (Livs) i Ljusa huset den 1 september 2017. Studerande som har deltagit i projektets instruktörsutbildning presenterar sina slutarbeten.

www.dova.fi

Magdalena Kintopf-Huuhka & Lena Wenman

Kintopf-Huuhka och Wenman berättade om hur de förnyade hemsidan av Finlandssvenska teckenspråkiga r.f. Föreningen grundades året 2002. Det har gjorts fem olika projekt. All information har varit utspridd och därför tänker de att man behöver en samma plats där man kan få svar på sina frågor. Målgruppen av hemsidan utvidgades till alla som är intresserade av finlandssvenska dövas gemenskap och finlandssvenskt teckenspråk. All information på hemsidan ska finnas på både finlandssvenskt teckenspråk och svenska språket och informationen ska anknyta sig till fakta. På hemsidan finns tre huvudämnen: teckenspråk, döv och förening. Det är viktigt att behålla materialpank med alla linkar, forskningar osv.

Du kan bekanta dig med hemsidan på den här adressen http://www.dova.fi.

 

Persontecken i dövas historia

Christina M. Karv

Persontecken är en viktig del av dövas värld. Varje har ett eget persontecken tillsammans med sitt skriftliga namn. När Karv fick gammalt videomaterial för att prova annotering på Elan-program märkte hon att videomaterialet innehöll många persontecken av finlandssvenska döva som hon inte kände. På böcker finns många namn av finlandssvenska döva men inte alls persontecken. Därför ville hon forska mera persontecken och tänker att dessa ska dokumenteras. Karv visade några klipper av videomaterialet och frågade om seminariepubliken kände dem.

 

Personlig inblick i finlandssvenska dövvärlden

Leila Kankkonen

Kankkonen berättade om sin bakgrund och sin familj. De fick fyra döva barn. Hela familjen flyttade till Borgå för att barnen skulle lära sig svenska språket i skolan och använda finlandssvenskt teckenspråk. Lärare ville diskutera med föräldrarna hur man skulle ordna utbildning för deras barn. Med tiden kände föräldrarna sig besvikna och hopplösa för skolan hade en så olik syn och gav inget stöd. En dag fick de telefonsamtal från en vän i Sverige och under diskussionen bad de telefonnummer av Manilla-skolans rektor. Föräldrarna ansåg att den enda lösningen var att hela familjen skulle flytta till Sverige. De flyttade året 1990 innan Borgå skolan slutades året 1993. I Sverige lärde familjen sig svenskt teckenspråk som är olikt från finlandssvenskt teckenspråk. Många finlandssvenska döva unga valde att flytta till Sverige för att gå i gymnasium eftersom det inte längre finns skola för finlandssvenska döva i Finland.

 

Arbete med teckenspråkskorpus

Tomas Uusimäki

Vårt land på finlandssvenskt teckenspråk

Uusimäki tänkte att olika videomaterial ska annoteras för att finlandssvenskt teckenspråk kan forskas mera i framtiden. Korpusprojektet börjades året 2014 vid Jyväskylä universitet. Där hände inspelning av både finskt och finlandssvenskt teckenspråk. Av 100 inspelade personer var 80 finska och 20 finlandssvenska teckenspråkiga. Allt material kan användas för språkforskning. Personer kom från sju olika regioner i Finland för att man kan jämföra regionala variationer i teckenspråket. Tomas beskrev hur inspelningen ska hända i studion. Ledaren och intervjuade personer ska ha samma språk. Om intervjuade är finlandssvenska och ledare själv finsk kan ledarens språk påverka starkt situationen så att finlandssvenska lätt ändrar sitt språk. I korpusprojektet används programmet ELAN för annotering. Det är lätt att med hjälp av programmet jämföra grammatiken av finlandssvenskt och finskt teckenspråk.

 

Små tecken – stor betydelse?

Ellen Hoang

Svenska språket har många små ord i satser. Hoang var intresserad av att forska om det finns några små tecken i finlandssvenskt teckenspråk som språklig verkan av svenska. Hon forskade videomaterialet och hittade några exempel. Fraser med tecken TYCKA OM och BERÄTTA OM har samma form som i svenska. I videomaterialet märkte hon också att tecknet OM ofta inte behövs producera utan den syns särskilt i munrörelsen [om]. Detsamma händer med tecken HÄLSA PÅ med munrörelsen [på]. Tecknen UNDER och TILL syns i några tecknade satser. Variation kan ses i form av tecknet eller munrörelsen. Det vore intressant att jämföra mera hur den äldre och yngre generationen använder små tecken och om det finns några skillnader emellan dem.

Du kan se tecken i följande sidor:

Kaffe och kaka efter seminariet.

Wikiordbok i finlandssvenskt teckenspråk: http://finssl.signwiki.org

Finlandssvenskt teckenspråk i Suvi: http://suvi.teckensprak.net

 

Nej och inte – om att neka på finlandssvenskt teckenspråk

Carita Ajanti

Enligt Ajanti har temat inte forskats mycket i finlandssvenskt teckenspråk. Hon har hört att det finns olikt sätt att neka något på finlandssvenskt än på finskt teckenspråk och därför valde hon detta tema. Hon använde gammalt intervjumaterial för att hitta nekande uttryck och fick tillsammans 90 uttryck. Det måste betonas att eftersom det är en samma intervjuade person kan alla exempel inte generaliseras. De vanligaste uttrycken är betydelser finns inte, vet inte, minns inte, vill inte, aldrig, ingenting och inte. Några mer sällsynta uttryck är får inte, behöver inte, passar inte och omöjligt/går inte. Avvikande uttryck från finskt teckenspråk är tror ej/inte, nej, förstår inte/kan inte och orättvist. Ajanti tänkte att svenska språket kan påverka ordföljden i finlandssvenskt teckenspråk i detta videomaterial så att den intervjuade personen oftast tecknade verbet först och efter verbet något nekande uttryck.

Vårt land på finlandssvenskt teckenspråk

Listbojar i finlandssvenskt teckenspråk

Satu Siltaloppi

Siltaloppi berättade om listboj som är den icke-dominanta handens numerära morfem som uttrycker listor och bygger upp kohesion. Listboj har forskats i flera teckenspråk och har samma form och funktion. Forskningsresultaten gäller också finlandssvenskt teckenspråk. Siffertecken skapas på den andra handen och med hjälp av dem kan man berätta mera om saker och därpå helheten blir tydligare. Det är intressant att märka att också hörande personer använder listboj samtidigt med sitt tal fast de inte kan teckna. Siltaloppi märkte att i stället för listboj kan man använda andra sätt liksom att placera saker framför sig och att använda tecken som FÖRST, SEDAN och SENARE.

 

Översättning från teckenspråk till svenska

Elin Westerlund

Westerlund berättade om sina erfarenheter av översättningsprocessen från finlandssvenskt teckenspråk till svenska språket. Uppmärksamma utmaningar som hon märkte är bland annat språkblandningar mellan svenska och finska, rätt förståelse av innehållet, rätt ordval och olika översättningssätt. Westerlund tänkte att det inte är bra att översatta ensam utan man bör ha också stöd för att få hjälp i svåra punkter och kolla språket. I seminariet visade hon svensk översättning av intervjun av Lucia firandet som två finlandssvenska döva diskuterade.

Bild av kranar – ser du metaforan med språk?

Babytecken

Maja Andersson

Babytecken skapades i Amerika av språkforskare William Dwight Whitney på 1800-talet. Whitney märkte att hörande barn av döva föräldrar lärde sig att tala och kommunicera tidigare än hörande barn av hörande föräldrar. På 1980-talet provade Joseph Garcia som var amerikansk teckenspråkstolk lära tecken till hörande familjer och fick resultat av att babyar av 6-9 månader lärde sig teckna. På 1990-talet forskade professor Linda Acredolo och Susan Goodwyn vidare och babytecken blev mer populära. På 2000-talet blev babytecken så populära att de godkändes, nominerades och användes av många miljoner familjer. Många daghem ville ta målsättning att använda babytecken. Babytecken stimulerar barns språkliga utveckling, ökar barns självkänsla genom att ge möjlighet att uttrycka sig, ger bättre kontakt mellan föräldrar och barn samt minskar frustrationer. Andersson ordnade babyliv-grupps träff som några familjer deltog i och hon upplevde det fint.

 

Teckenspråk & kommunikationsundervisningspaket

Pirjo Rehn

Rehn ville forska hurdana saker undervisningspaketet för familjer skulle innehålla. Rehn intervjuade två personer som har långa undervisningserfarenheter och hittade fem viktiga ämnen. Familjerna behöver vardagstecken för att kommunicera med barn. Ofta krävs flexibilitet enligt familjens behov och önskemål. I undervisningen används vanligen ord- och teckenlistor samt bilder och korta satser. Det finns alltid två målgrupper som ges undervisning: familjer med hörselskadade barn och dagvårdspersonal. Kommunens handikappservice fattar beslut om undervisning i teckenkommunikation men läraren får inte veta exakt vilken ålder barnet har, om barnet har andra handikapp samt hurdan språkanvändning familjen har. När läraren besöker hemmet eller daghemmet skall han presentera sig, berätta om olika kommunikationsformer, fråga om kommunikativa förmågor och presentera läroplan. Mest av lärarna använder oftast självgjort undervisningsmaterial. Det vore värdefullt med ett större utbyte av material och materialidéer sinsemellan. Några förbund har något material som kan användas i undervisningen men det finns ännu stor brist på nytt material och sagor på finlandssvenskt teckenspråk.

 

Koordinerad service, dröm eller verklighet?

Annika Aalto

Nuförtiden finns det få tolkar av finlandssvenskt teckenspråk som arbetar i många firmor med tolkar av finskt teckenspråk. Detsamma gäller undervisning och översättning. Tolkar har inte tid och möjligheter att träffas och diskutera tillsammans. Aalto har dröm om att alla serviceproducenter av finlandssvenskt teckenspråk skulle fungera tillsammans under samma tak och där skulle finnas service på tolkning, översättning, undervisning, ledning och expertkonsulation. Ett gemensamt ställe behövs för att behandla alla bestämningar, stöda och hjälpa varandra samt diskutera och dela ut idéer tillsammans. Det är en stor fråga för hur denna idé kan förverkligas men det finns tre möjliga sätt: att grunda ett nytt företag, att förenas med ett nytt eller gammalt företag.

 

Saga på finlandssvenskt teckenspråk

Brita Peura & Tarja Sandholm

Enligt Peura och Sandholm har det skapats nya sagor på finskt teckenspråk men inte länge på finlandssvenskt teckenspråk. Därför ville de skapa en ny saga på finlandssvenskt teckenspråk och kontaktade Riitta Vivolin-Karén vid Teckenspråkigt bibliotek. Sandholm producerade sagan först på finskt teckenspråk och Peura översatte den till finlandssvenskt teckenspråk. Under arbetsprocessen skulle de tänka på hur tecknen skiljer sig på båda språken. De har beslutat att skapa en ny saga på eget och inte använda någon färdig saga på skrivet språk liksom det alltid har gjorts. De kände att det är så olikt att översätta från färdig text än att skapa nytt på eget. De också märkte att det krävde mera tid att skapa något på riktigt finlandssvenskt teckenspråk eftersom finlandssvenska döva har levt i stark påverkan av finska och de skulle tänka åter på riktiga fraser och tecken som finlandssvenska döva själva skulle använda.

Sagan Ville och de märkvärdiga handskarna kan ses på denna adress:

http://aineisto.viittomakielinenkirjasto.fi/ville/

 

TEXT: Juha Manunen

Publicerad 3.10.2018