I denna blogg beskriver jag kort lättläst teckenspråk, som Markus Aro föreläste om 4.10.2019 för Livs-studerandena. Aro har studerat till döv teckenspråkstolk och arbetat som tolk redan nästan 16 år med finskt teckenspråk, finska och internationellt tecknande som arbetsspråk. Aro ville förklara via några intressanta exempel hur lättläst teckenspråk ser ut och hur han har använt det i sitt arbete. Aro arbetar med såväl döva som hörande kunder, men i denna blogg hänvisar jag till döva när man funderar på betydelser och funktioner av lättläst teckenspråk.

Språkformer

Utöver finskt teckenspråk använder man också tecknat tal och stödtecken. Finskt teckenspråk har sin grammatik och kultur medan i användning av stödtecken producerar man inte tecken för alla ord i meningen, utan bara för viktiga nyckelord. Tecknat tal följer starkt samma ordordning som talad finska. Dessa former skiljer sig alltså från varandra. Kunder kan själva bestämma vilket språk och vilken språkform de vill använda i sin kommunikation med andra människor och i tolkningen.

Många kunder har någon slags funktionsnedsättning, till exempel intellektuell funktionsnedsättning, minnessjukdom eller inlärningssvårigheter. I dessa situationer kan man anpassa och använda lättläst teckenspråk för att kunder ska ha lättare att förstå de viktigaste poängerna och helheterna, utan att behöva tvivla på sin förståelse. Det är intressant att märka, att det inte ännu finns så mycket material på lättläst teckenspråk på internet, fastän det ju finns allt mera på lättläst finska.

Varför så här? Vi har inte tänkt tillräckligt på de personer som kanske upplever det riktiga teckenspråket som för svårt och krävande och därför kan känna sig ensamma i sin tillgång till allmän information.

Utmaningar med flyktingar

När döva invandrare och flyktingar kommer till Finland, kan de inte alls finskt teckenspråk eller skriven finska, i värsta fall inget språk alls. Därför är man tvungen att använda internationellt tecknande med dem i början. Till integrationsprocessen hör det till, att man ska lära sig språk för att självständigt kunna klara sig i det finska samhället och använda teckenspråkstolkningsservice för att kunna sköta sina ärenden.

Aro beskrev att när en stor grupp flyktingar kom till Finland år 2014 eller 2015 var man tvungen att tänka på vad lättläst teckenspråk egentligen är och hurdana lösningar man skulle göra. Innan detta fanns det inte lika stora behov och utmaningar. Enligt honom finns det behov att forska mera inom detta ämne.

Aro lyfte fram, att tolkningssituationer med döva flyktingar på Migrationsverket (Migri) oväntat kan bli riktigt krävande och innehålla sådana etiska problem, att tolken genast måste erkänna om det finns möjliga oklarheter i tolkningen. Under intervjun förklaras tunga skäl för asylansökan p.g.a. politik, religion eller något annat. På krisområden kan finnas många olika religioner, så det kan bli svårt att förklara till vilken religion flyktingen hör, eftersom tolken inte känner till alla religiösa traditioner och sätt.

Om flyktingen inte kan läsa eller skriva på latinska bokstäver eller på sitt hemlands språk blir det också svårt att reda ut namn på städer, platser och personer. Då kan man använda sig av kartor eller bilder som visuellt stöd för förklaringsprocessen. Tolken ska absolut fungera enligt professionell etik och minnas sitt ansvar. Några små fel eller förändringar i tolkningen kan påverka om flyktingen får stanna i Finland eller returneras till sitt hemland och hamna i farosituationer.

Några särdrag av lättläst teckenspråk

Det lönar sig att använda lämplig rytm, ta pauser och skapa mindre helheter. En större och längre helhet kan påverka att kunden inte alls förstår de viktiga poängerna. Tolken ska fortfarande hålla ögonkontakt och följa signaler som kunden ger, om hen förstår eller inte, samt anpassa sin stil på tecknande och fundera på val av tecken. Om kunden har problem med synen, måste tolken ta hänsyn till sin hastighet av tecknande. Kundens bakgrund och språkkunskap påverkar också hur mycket munrörelser och ansiktsuttryck tolken kan använda.

Bokstavering av namn är en sak som särskilt ska tas hänsyn till, eftersom flyktingar ofta inte kan eller förstår handalfabeten av europeiska teckenspråk. Flyktingar har ofta svårigheter att minnas skrivna namn och därför undviker man helst, att använda bokstavering i tolkning om möjligt. Aro upplever att bokstavering till och med kan störa kundens koncentration, så att hen lätt glömmer allt som nyligen har sagts.

Det lönar sig att reda ut innan tolkningssituationen om personer redan har sitt teckennamn och ge till dem som inte har det. Detta skulle vara till hjälp för att veta vem som talar eller vem man talar om, men har tolken egentligen makt att föreslå och bestämma teckennamn? Vem ska i huvudsak göra detta?

Utrymmesanvändning i teckenspråket har åtta olika platser på tre nivåer, men enligt Aro räcker det bra att använda två eller tre platser. Flyktingars skolgång och språkkunskap kan påverka hur mycket och hur mångsidigt man kan använda utrymme i tolkningen. Om man använder flera platser kan det bli oklart att uppfatta sammanhanget.

Tidsbegreppet är också en intressant fråga. Medan vi i Finland exakt följer överenskomna klocktider, finns det olika begrepp i många länder där man tänker på dagens aktiviteter enligt soluppgång och -nedgång. Dessutom har många levt i krigsområden med obegripliga svårigheter, att de bara har tänkt på hur de ska klara sig de närmaste dagarna och inte kunnat göra planer för en längre period. Därför kan det dyka upp stora utmaningar för dem, att lära sig att diskutera vad som ska hända om två eller tre veckor.

I förväg lönar det inte sig att förklara enskilda skrivna ord eftersom flyktingar har svårigheter att uppfatta och minnas dem. Till exempel Helsingfors dövas föreningslokal kallas ”Kuutio”, som alla i dövas samfund känner till och tecknar på samma sätt som ordet ”kub”. När man diskuterar lokalen med flyktingar räcker det i början att nämna hus för dövas förening. Det är viktigt att flyktingar har möjligheter att besöka nämnda platser, så att de själva kan se miljön och minnas den bättre. Efter besöket kan de lättare förstå vad som menas med tecknet ”kub”.

Det finns inte alltid en enda rätt lösning

Ur tolkningens perspektiv kan tolken fundera på vilka saker som absolut måste tolkas och vilka saker som kan lämnas bort. Sammanhangets huvudpoäng är de viktigaste, inte övrig information. Detta kan betyda att tolken har makt och ansvar att göra lösningar.

Om tolkningen innehåller för mycket info, kan kunden uppleva det svårt att uppfatta och minnas allt. Satser som innehåller tecken LIKSOM eller SÅDANT kan anses vara onödiga och borde lämnas bort. Det vore bra att tänka på om huvud- och bisatser är lika viktiga eller inte. En längre helhet kan styckas till två eller fler mindre huvudsatser utan att använda konjunktion.

Det finns dock inte alltid en enda rätt lösning, utan man måste gå enligt situationen. Det kan råka sig så, att bisatsen ändå är viktig för kunden, fastän tolken inte håller med.

 

Blogginlägg av
Juha Manunen
Humanistiska yrkeshögskolan, Kuopio campus

Projektet Lev i vårt språk

24.3.2020